Intervju med Karin Helander

 

”Det finns alltid plats för medvetna skådespleare. (…)

Världen är inte så uppdelad i motsatspar längre – detta speglas på teatern och skapar nya möjligheter för den som vill arbeta med scenkonst.”

 

Karin Helander är professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet samt föreståndare för Centrum för barnkulturforskning på Stockholms universitet. Hon undervisar i teaterhistoria och teateranalys på Teaterhögskolan sedan år 2000. Dessutom är Karin teaterkritiker på Svenska Dagbladet. Under 70- och 80-talen var hon själv aktiv skådespelare på Teater 9. Hon har också bland annat arbetat som teaterpedagog på Nacka musikskola.
Vad får man lära sig under dina lektioner i teaterhistoria och teateranalys?
Studenterna får en översiktlig genomgång av främst europeisk och svensk teaterhistoria; dessa block delar jag med någon eller några andra lärare från teatervetenskapen. Samtidigt som studenterna arbetar praktiskt inom andra ämnen får de tillfälle att fördjupa sig teoretiskt på mina lektioner. Vi tar upp ämnen som skådespelarkonst, uppsättningshistoria, barnteater och teaterns plats i samhället. Vi jämför exempelvis Tjechov, Stanislavskij och Brecht samtidigt som studenterna jobbar praktiskt med en pjäs av Tjechov.

Syftet med teateranalysen är att utveckla förmågan till reflektion kring teater. Vi utgår från föreställningsanalyser och diskussioner kring samtida teater, men vi tar även upp ämnen som kultur- och teaterpolitik, genusperspektiv på teater, teaterkritik samt publiktilltal och publikupplevelser.
Vad är föreställningsanalys – och hur lär man sig det?
Föreställningsanalys innebär attt man studerar en särskild uppsättning av en pjäs. Vi jobbar även med dramaanalys – alltså analys av olika pjäser.

Studenterna tränar upp sin analytiska förmåga genom att läsa olika texter och studera olika tolkningar. De ser många aktuella föreställningar som de sedan analyserar och diskuterar i grupper. De för dessutom så kallad teaterdagbok, där de kan sortera sina intryck och skriva ned sina reflektioner kring varje föreställning.

Mot slutet av varje termin redovisar studenterna sina analyser av en eller ett par föreställningar. De får berätta vad de uppfattar som intentionen bakom föreställningen – vad vill man säga? Fungerar det? Om inte – varför? På detta sätt arbetar de med att konkretisera sina tankar och kan förhoppningsvis fördjupa upplevelsen och analysen något, för att inte stanna vid allmänt tyckande.

 

Varför är denna teoretiska del av utbildningen viktig?
Därför att våra studenter ska få ett hum om den rika teatertradition de är en del av. De får kunskap om hur olika teatertraditioner och idéer influerar vår tids teater.

Under mina lektioner får de tillfälle att fördjupa diskussionerna om hur rollgestalten förhåller sig till alla andra delar – scenrummet, ljud, musik, kostym etc. De får reflektera över vad som gör att en föreställning berör publiken.

Studenterna blir förhoppningsvis helt enkelt mer medvetna skådespelare.

 

Vad har teatern för roll i samhället idag?
Jag tror teatern har stor betydelse för människor. Vi behöver starka upplevelser utöver det som händer i vår vardag. En föreställning kan vidga våra horisonter, låta oss komma i kontakt med starka och omvälvande känslor och ge insikter som ökar vår medvetenhet.

Det finns några grundfrågor vad gäller teaterns roll som jag vill att studenterna ska fundera på under hela sin utbildning – och även som verksamma skådespelare. Det är de frågor som är grundläggande i föreställningsanalysen:

 

1) Vad vill teatern förmedla – vad är det som berättas?

2) Hur förmedlas/gestaltas detta?

3) Varför berättar man just detta – hur hänger det ihop med tendenser i kultur och samhälle?
Har teatern någon politisk roll?
Ja, den politiska teatern är tillbaka, men med nya förtecken. Under 70-talet var man mer tvärsäker. Idag vill teatern diskutera – inte påstå. Den är mer samhällsmedveten än samhällskritisk, söker relationerna mellan människans inre och det yttre samhället.

 

 

Hur ser framtiden ut för de nyutbildade skådespelarna?
Det finns alltid plats för medvetna skådespelare. Men det är nödvändigt att man som skådespelare ser till att skapa egna sammanhang. Teater kan vara så mycket: nya blandformer skapas ständigt – dans, mim, musik, nycirkus, performance… Världen är inte så uppdelad i motsatspar längre – detta speglas på teatern och skapar nya möjligheter för den som vill arbeta med scenkonst.
Har du några förebilder inom teatervärlden?
Inger Zielfelt som arbetat både på Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet är en fantastiskt inspirerande föreläsare. Hon var min första lärare på teatervetenskapen och satte igång många tankar om livet och teatern.

Suzanne Osten vill jag också nämna. Hon är viktig, alltid steget före – inte minst vad det gäller barnteatern, en form av teater som jag är mycket intresserad av. Det behövs kunskap inom detta område för att barnteatern ska få hög status och därmed hög kvalitet.

 

Vad är din pedagogiska grundtanke?
Jag vill att mina studenter ska bli medvetna skådespelare genom att de lär sig att reflektera och se saker ur olika perspektiv.

Genom att konkretisera teaterhistoria och analys vill jag få igång diskussioner och knyta samman teori och praktik.

Vi kan bara glänta på olika dörrar till kunskap men jag vill försöka visa var kunskapen finns, så att var och en kan söka vidare på egen hand och ta till sig vad de behöver.